”Trovärdigheten krävde att jag vandrade uppför berget”
Sheila Hancock, 86
Jo, det är
sant! Sheila Hancock, som spelar Edie i filmen med samma namn, gjorde själv den
krävande vandringen uppför berget Suilven (uttalas Soolven) drygt 700 meter
över havet i de skotska högländerna. Hon blev därmed den äldsta person – då 83 –
som har lyckats med den bedriften. ”Trovärdigheten i rollen krävde det”, har
hon sagt. Sheila Hancock tillhör de riktiga veteranerna i den brittiska
skådespelarligan att jämföras med t ex Maggie Smith och Judi Dench. Hon har
hunnit med mängder av talroller i olika skådespel och sångroller i musikaler
och fått mängder av utmärkelser. Dessutom har hon skrivit flera böcker med
biografiskt innehåll och en roman. Hon är fortfarande mycket aktiv i teater-,
radio- och tv-sammanhang. I Sverige har man bland annat kunnat se henne i
tv-serierna ”Kommissarie Morse” och ”Unge kommissarie Morse”.
Manusförfattaren
Elisabeth O´Halloran
Sedan Eliabeth O´Halloran gick färdigt
utbildningen vid London Film School 2008 har hon producerat mängder av tv- och
filmmanus Den unga
irländskan är en riktig mångsysslare. Hon har tre favoritsysselsättningar –
skriva, illustrera och undervisa – bland annat har hon skapat skräddarsydda
workshops för National Gallery of Ireland och Irish Museum of Modern Art.
”I slutet av 2010 började jag fundera
på manuset till Edie. Det fascinerade mig att beskriva en gammal kvinna som
ville ge sig ut på en resa på ålderns höst. Då hade jag märkt att det var
väldigt få som var intresserade av vad kvinnor över 40 hade att komma med. Jag
hade just sett filmen Séraphine med den fantastiska Yolande Moreau,” berättar
Elisabeth O´Halloran.
(Séraphine är en film, gjord av Martin
Provost, om konstnären Seraphine de Senlis, kallad för van Gogh i kvinnokläder.)
Elisabeth O´Halloran hade slagits av
hur ovanligt det var att se en sådan karaktär på film, särskilt i en badscen
där den åldrande ”imperfekta” kroppen syntes i månskenet.
”Ju mer jag funderade på Edies
karaktär, gjorde flera skisser, desto mer insåg jag att ånger var
filmens tema. Ånger i varje ålder har sådan kraft – saker vi inte gjorde, saker
vi inte sa; saker vi skulle ta tillbaka om vi kunde. Jag hade raka samtal med
äldre kvinnor som beskrev att de inte kände sig gamla; att det smyger sig på
dig, åren går så fort och din kropp börjar göra dig besviken.”
Elisabeth
O´Halloran säger att det har varit en fantastisk erfarenhet att ge publiken en
sådan här film och att höra folk säga att de känner sig upplyfta och
inspirerade på något sätt.
”Och då
är ju allt jobb värt det!”
Regissören
Simon Hunter
Simon Hunter är född 1969 i Leicester men
uppvuxen i Skottland. Han hade drömt om att bli filmregissör och utbildade sig
vid en filmskola i Surrey i England. Det började med några kortfilmer som
utspelade sig i Skottland men det var framför allt långfilmer som lockade. Hans först spelfilm
var en skräckfilm år 2000 följd av tv- och reklamfilmer och även genrefilmer som ”Mutant Chronicles” från 2008.
Men han var inte nöjd med det.
”Jag ville göra mer, något som kom från hjärtat,
något som kändes viktigt för mig, och förhoppningsvis berörde även andra,”
berättar han för en tysk tidning inför premiären av Edie.
”Med Edie återkommer jag till min barndom. Som
femåring var jag på berget Suilven med en kamera. Och nu kommer jag tillbaka
med en stor kamera till berget som fascinerat mig så mycket.”
Simon Hunter älskar film och går naturligtvis
gärna på bio.
”Det finns inget som när lamporna slocknar och filmduken
lyser. Jag älskar särskilt bildspråket, det ögonblick när dialogerna upphör och
bilderna berättar historien. Jag försöker att jobba så för att få fram det i
min nya film. Den första halvtimmen och slutet har lite dialog. Men handlingen
driver filmen framåt.”
Simon Hunter lockades av temat ånger. När han
själv en gång vandrade på berget Suilven träffade han en psykologistudent som
han kom i samspråk med. Studenten var precis utexaminerad men kände att det var
fel. Han ville egentligen bli journalist. Samtalet spann kring drömmar, mål och
vad man innerst inne vill. När han läste manuset till Edie stämde det överens
med vad de två hade talat om.
”Jag gillar den optimistiska känslan i
berättelsen om Edie. Det är en feel-good-film, rörande och engagerande. Det är
den atmosfären jag vill fånga,” säger han.