”Trovärdigheten krävde att jag vandrade uppför berget”
Sheila Hancock, 86
Jo, det är sant! Sheila Hancock, som spelar Edie i filmen med samma namn, gjorde själv den krävande vandringen uppför berget Suilven (uttalas Soolven) drygt 700 meter över havet i de skotska högländerna. Hon blev därmed den äldsta person – då 83 – som har lyckats med den bedriften. ”Trovärdigheten i rollen krävde det”, har hon sagt. Sheila Hancock tillhör de riktiga veteranerna i den brittiska skådespelarligan att jämföras med t ex Maggie Smith och Judi Dench. Hon har hunnit med mängder av talroller i olika skådespel och sångroller i musikaler och fått mängder av utmärkelser. Dessutom har hon skrivit flera böcker med biografiskt innehåll och en roman. Hon är fortfarande mycket aktiv i teater-, radio- och tv-sammanhang. I Sverige har man bland annat kunnat se henne i tv-serierna ”Kommissarie Morse” och ”Unge kommissarie Morse”.
Manusförfattaren Elisabeth O´Halloran
Sedan Eliabeth O´Halloran gick färdigt utbildningen vid London Film School 2008 har hon producerat mängder av tv- och filmmanus Den unga irländskan är en riktig mångsysslare. Hon har tre favoritsysselsättningar – skriva, illustrera och undervisa – bland annat har hon skapat skräddarsydda workshops för National Gallery of Ireland och Irish Museum of Modern Art.
”I slutet av 2010 började jag fundera på manuset till Edie. Det fascinerade mig att beskriva en gammal kvinna som ville ge sig ut på en resa på ålderns höst. Då hade jag märkt att det var väldigt få som var intresserade av vad kvinnor över 40 hade att komma med. Jag hade just sett filmen Séraphine med den fantastiska Yolande Moreau,” berättar Elisabeth O´Halloran.
(Séraphine är en film, gjord av Martin Provost, om konstnären Seraphine de Senlis, kallad för van Gogh i kvinnokläder.)
Elisabeth O´Halloran hade slagits av hur ovanligt det var att se en sådan karaktär på film, särskilt i en badscen där den åldrande ”imperfekta” kroppen syntes i månskenet.
”Ju mer jag funderade på Edies karaktär, gjorde flera skisser, desto mer insåg jag att ånger var filmens tema. Ånger i varje ålder har sådan kraft – saker vi inte gjorde, saker vi inte sa; saker vi skulle ta tillbaka om vi kunde. Jag hade raka samtal med äldre kvinnor som beskrev att de inte kände sig gamla; att det smyger sig på dig, åren går så fort och din kropp börjar göra dig besviken.”
Elisabeth O´Halloran säger att det har varit en fantastisk erfarenhet att ge publiken en sådan här film och att höra folk säga att de känner sig upplyfta och inspirerade på något sätt.
”Och då är ju allt jobb värt det!”
Regissören Simon Hunter
Simon Hunter är född 1969 i Leicester men uppvuxen i Skottland. Han hade drömt om att bli filmregissör och utbildade sig vid en filmskola i Surrey i England. Det började med några kortfilmer som utspelade sig i Skottland men det var framför allt långfilmer som lockade. Hans först spelfilm var en skräckfilm år 2000 följd av tv- och reklamfilmer och även genrefilmer som ”Mutant Chronicles” från 2008. Men han var inte nöjd med det.
”Jag ville göra mer, något som kom från hjärtat, något som kändes viktigt för mig, och förhoppningsvis berörde även andra,” berättar han för en tysk tidning inför premiären av Edie.
”Med Edie återkommer jag till min barndom. Som femåring var jag på berget Suilven med en kamera. Och nu kommer jag tillbaka med en stor kamera till berget som fascinerat mig så mycket.”
Simon Hunter älskar film och går naturligtvis gärna på bio.
”Det finns inget som när lamporna slocknar och filmduken lyser. Jag älskar särskilt bildspråket, det ögonblick när dialogerna upphör och bilderna berättar historien. Jag försöker att jobba så för att få fram det i min nya film. Den första halvtimmen och slutet har lite dialog. Men handlingen driver filmen framåt.”
Simon Hunter lockades av temat ånger. När han själv en gång vandrade på berget Suilven träffade han en psykologistudent som han kom i samspråk med. Studenten var precis utexaminerad men kände att det var fel. Han ville egentligen bli journalist. Samtalet spann kring drömmar, mål och vad man innerst inne vill. När han läste manuset till Edie stämde det överens med vad de två hade talat om.
”Jag gillar den optimistiska känslan i berättelsen om Edie. Det är en feel-good-film, rörande och engagerande. Det är den atmosfären jag vill fånga,” säger han.
