Roger Johansson, Professor, Utbildningsvetenskap, Lunds universitet
Torsdag den 21 november kl. 18.30, Konsthallen Passagen
Det var en mäktig återupprepning av en historisk händelse när Bo Widerberg lät 2500 tidsenligt klädda statister formera demonstrationståget till Lunde och där flera av statisterna var veteraner från Kristihimmelsfärdsdagen den 14 maj 1931 – den dag då fyra personer sköts ihjäl av svensk militär. Den socialdemokratiske landshövdingen i Västernorrland Hjalmar Nilsson hade förgäves försökt stoppa inspelningen av filmen. När Widerberg senare skulle visa filmen på Cannesfestivalen blev den svenska delegationen inte insläppta till filmvisningen då de bröt klädkoden med jeans, polotröjor och FNL-märken. I stället avtågade truppen med att sjunga ledmotivet i filmen – Internationalen.
Filmen kan ses som en slags dechiffrering av samtidens sociala, kulturella och politiska strömningar. Widerberg försökte inte bara tolka dessa, utan den debatt filmen utlöste om samtiden måste också omfatta själva filmen. Reformisten Widerberg mötte kritik från Mauritz Edström som frågar sig ”vad för sorts film Bo Widerberg egentligen gjort.” Vad betraktaren ser och vad filmen faktiskt visar behöver inte vara samma sak. Och vad händer när en film tolkas i en annan tid och kontext än där den kom till när filmen året efter premiären plötsligt hade dubbelt så många biobesökare?
