Originaltitel: Sorry We Missed You
Land, år: Storbritannien, 2019
Längd: 101 min
Regi: Ken Loach
Medverkande: Kris Hitchen, Debbie Honeywood, Rhys Stone
Handlingen kretsar kring en familj. Pappa Ricky har bestämt sig för att ta sig ur arbetslösheten genom att skaffa sig en budbil och köra på kontrakt åt ett budföretag.
Eller som budföretagets förman säger: ”…du ska inte jobba åt oss utan med oss.”
Ricky är gift med Abbie som jobbar timmar inom hemtjänsten och deras fokus är klassiskt: att ge sina två barn, tonåringen Seb och tioåringen Liza Jane möjligheten att få ett bättre liv.
Samtidigt gör deras arbetssituation att de måste jobba väldigt långa dagar och barnen tvingas klara sig själva, vilket inte är positivt för Seb som redan har svårt att sköta skolan.
Filmen är regissören Ken Loach uppgörelse med gig-ekonomin där tanken verkar vara att arbetsgivare endast betalar för den tid och de tjänster de behöver, utan fast anställda. Och där arbetsgivaren vinner…
Flexibilitet är ett honörsord men i Ken Loach, Rickys och Abbies värld försvinner flexibiliteten med kollektivavtalet. Utan framförhandlade pauser och ledigheter jäktar Ricky runt i sin budbil och Abbie flänger runt mellan hushållen utan att få betalt för sin restid.
Denna lyx måste de tjäna ihop till själva vilket är omöjligt när något går snett och familjens väl och ve ställs mot jobbet. Sakta men säkert går familjens spiral neråt istället för uppåt.
Styrkan i filmen finns framför allt i den värme som ändå sipprar igenom eländet och det finns utrymme för humor. Att regissören har en förmåga att hitta naturliga talanger
bland sina skådespelare är välkänt och filmdebuterande Debbie Honeywoods gestaltning av Abbie är lysande.
Ken Loach har byggt sin karriär på att göra socialrealistiska långfilmer med en politisk agenda vanligtvis tillsammans med manusförfattaren Paul Laverty.
Både denna och hans förra film Jag, Daniel Blake vann Guldpalmer i Cannes.
