Manuset till filmen ”När fjärilarna kommer” började regissören Tolga Kareclik skriva redan 2011-2012 efter att hans farbror hade dött. Farbrodern hette Mazhar precis som fadern i filmen.

”Det var ett sätt att komma över förlusten. Mazhar betydde oerhört mycket för mig. Han inspirerade mig redan i sex- sjuårsåldern att börja läsa. Han introducerade mig i Mayakovskis diktning och för Kafka. Han fick mig att läsa Dostojevskij när jag var elva. Min farbror, som var poet och på många sätt min mentor, var den som formade mitt intellekt,” berättar Tolga Kareclik i en intervju med  den kanadensiska filmjournalen Offscreen.

Med ”När fjärilarna kommer” ville han konfrontera döden i en blandning av drama, komedi, melodram, till och med slapstick, ”som livet självt ser ut”. En dam som sett filmen berättade att hon kände sig skyldig när hon skrattade, men bara en sekund, senare grät hon – och  efter att ha skrattat grät hon igen.

”Det var så jag önskade att reaktionerna skulle bli,” säger Kareclik belåtet.

Tolga Karacelik är född 1981 och bor i Istanbul. Han började tidigt skriva poesi och upptäckte så att diktning och filmmakeri är besläktade med varandra. Han insåg att vad man kan göra med ord det kan man också göra med bilder ”på ett mycket mer demokratiskt och mindre imponerande sätt”. Det handlar väldigt mycket om rytm.

Tolga Karacelik utropades till en av Turkiets mest lovande regissörer redan efter debutfilmen 2010 ”Toll booth”, som handlade om en uttråkad vägtullstjänsteman.

”Den handlade om mig. Ett försök slå mig fri från mitt monotona liv, mitt eget toll booth,” säger han.

Den andra filmen i karriären, ”Ivy”, var en politisk thriller om en skeppare som driver sin besättning till vansinne med sina söndra- och härska-metoder. Filmen hyllades internationellt och vann flera priser på den prestigefyllda Sundance-festivalen. Men den bemöttes med skepsis hemma i Turkiet och Tolga Karacelik fick betydligt svårare att hitta finansiering för sina kommande filmer. Likheterna med Erdogans styre var helt enkelt för slående.

Karacelik arbetar mycket noggrant efter manus. Det förekommer nästan inga improvisationer.

”Varje dialog har sin egen rytm. Jag tillåter inte någon av mina skådespelare att ändra i dialogerna. Anledningen är att det finns en särskild rytm i replikerna.”

Offscreen-journalisten frågar Tolga Karacelik om symboliken med fjärilarna, om faderns önskan att begravas när fjärilarna kommer till byn. Men i en annars öppenhjärtig intervju – där är det stopp.

”Nej, det vill jag inte berätta. Det kommer att döda filmen. Filmen börjar när du lämnar bion, så jag vill inte döda känslan som kan växa inom dig. Jag hoppas att den ska sätta sig i var och en som ser filmen.”

Tolga Karacelik bekänner sig till en Istanbul- och Balkan-tradition. Han menar att det på flera sätt är ett privilegium att bo där han bor.

”Vi förstår både öst och väst – men vi har svårt att förstå oss själva! Filmer från Balkan är mycket rika. Människor som Theo Angelopoulos, Emir Kusturica har betytt mycket för mig. ”När fjärilarna kommer” har bland annat influerats av Kusturica,” berättar Karacelik.